Ja ibland kan man inget annat känna än ödmjukhet inför livet...Som igår till exempel när vi fick se den här lilla krabaten framför oss på en skärm. Våran lilla krabat. En livlig och busig liten kille som bara ville snurra runt och förflytta sig när han skulle kontrolleras och mätas. Lilla handen åkte fram och tillbaka hela tiden. Att det är en pojke var det tydligen ingen tvekan om sa man. Att jag fortfarande var superförkyld och hängig var inget jag kände av för en stund. Alla symptomen försvann och ersattes av en värme inombords.
Ödmjuk.
Hej Linda,och grattis! Visst är det lite overkligt,men samtidigt jättespännande? Lycka till med allt! Kram Ellenor
SvaraRaderaHej Ellenor och tack ! Ja det är det verkligen,otroligt overkligt och super spännande :) Det är en härlig tid nu,bara att njuta !
SvaraRaderaKram Linda